Intersektionalitet och historievetenskap

Abstract

Artikeln är en introduktion till centrala debatter kring det vetenskapliga fältet för intersektionalitetsstudier, men också till de tre artiklar, skrivna av Maria Vallström, Rosemarie Fiebranz och Åsa-Karin Engstrand, som följer i detta nummer av Scandia. Jag tecknar här en bild över hur intersektionalitet som förhållningssätt har vuxit fram och belyser de ibland kritiska diskussioner som förts kring begreppet. Jag resonerar också kring de utmaningar som jag uppfattar att intersektionalitetsforskningen står inför. Jag argumenterar i denna artikel för att intersektionalitet för historikern kan utgöra en väg till fördjupade förståelser av de historiska sammanhangens komplexitet, och påminna om vikten av att undvika att determinera olika positioneringars inbördes ordning eller relationer. Vidare understryker jag det historiska perspektivets och de historiska studiernas relevans för att föra den intersektionella forskningen vidare i såväl teoretiskt som metodologiskt hänseende. Empiriska historiska studier kan, vilket de tre bidragen i detta nummer av Scandia illustrerar, visa hur de historiska sammanhangens komplexitet går utanför på förhand definierade och klart avskiljda kategorier, och därmed tydliggöra kategoriernas reducerande otillräcklighet. I studier av förflutna sammanhang tydliggörs, hävdar jag, maktdimensioners föränderliga och kontextbundna samspel. Utifrån de i numret ingående artiklarna diskuteras också de möjligheter som finns att genom muntlig historia undersöka hur maktfyllda positioneringar och historiska förändringsprocesser levs, upplevs och motstås.

Cite this work

No public copy is stored for this record, so only the metadata is cited.

Stored only when both papers are in the corpus — 25 citations exist upstream.