Decentraliserad äldreomsorg under förvaltning

Abstract

Äldreomsorgen i Sverige från tidigt 1980-tal och framåt präglas av en decentralisering av makt och ansvar från central till lokal nivå. Från slutet av 1990-talet och framåt finns det emellertid tecken på att den statliga styrningen intensifierats genom regeringens utarbetande av handlings- och utvecklingsplaner. I studien undersöks under vilka former denna styrning äger rum. Handlar det om en styrning genom ”mjuka” typer av styrmedel, eller ”hårda” styrmedel som lagstiftning? Hur skall valet av styrmedel förklaras? Enligt litteraturen om governance kan staten svårligen återgå till att styra genom traditionella styrmedel som lagstiftning. Istället kan det förväntas att staten använder ”mjuka” typer av styrmedel som ”information”, ”överenskommelser” och ”projektpolitik”. Detta antagande erhåller stöd från slutsatserna av en empirisk studie av regeringens handlings- och utvecklingsplaner. Studien visar dessutom att regeringens val av dessa styrmedel kan förklaras i termer av en kompromiss mellan två disparata mål: Å ena sidan att åstadkomma en ökad statlig styrning för att komma till rätta med de problem som fanns inom äldreomsorgen, å andra sidan att respektera den ansvarsfördelning som upprättats mellan stat och kommun. Denna slutsats har dragits utifrån intervjuer med nyckelaktörer i arbetet med att utforma handlings- och utvecklingsplanerna.

Cite this work

No public copy is stored for this record, so only the metadata is cited.

Stored only when both papers are in the corpus — 3 citations exist upstream.

Papers that cite the same references — the relational fallback while embeddings are still backfilling.