Signs of child maltreatment. The extent and nature of referrals to Swedish child welfare agencies Barnavårdsanmälningar i Sverige: omfattning, källor och problembilder

Abstract

This article addresses an area of Swedish child welfare work that has not previously been researched, i.e. the prevalence and nature of referrals to Swedish child welfare agencies. Four issues are addressed in the article: (1) the number of referrals to Swedish child welfare agencies; (2) case workers’ workload; (3) report sources; and (4) conditions reported. The main findings are the following. The majority of referrals concern adolescents, which indicates that addressing youth problems—such as delinquency—is a substantial part of Swedish child welfare work. In the younger age group, it seems that the referral rate in Sweden occupies a medium position in an international context. The level of personnel resources designated to process these referrals is remarkable high, indicating that the Swedish child welfare system operates differently from the system in, for example, the USA. Mandated reporters submit the majority of the referrals, which holds particularly for the adolescent group. Despite relatively high referral rates in Sweden, reported conditions are markedly vague and rarely concern the abuse and neglect dimension. Results are discussed with particular attention to the Swedish child welfare context and the concept of child maltreatment. Föreliggande artikel behandlar ett svagt utforskat område inom svensk barnavård, nämligen omfattningen av och egenskaper hos anmälningar till socialtjänsten där barn misstänks fara illa. Fyra frågeställningar avhandlas: (1) anmälningsfrekvens; (2) socialarbetares arbetsbelastning; (3) vilka som anmäler, samt; (4) vilka typ av problem som anmäls. Artikeln presenterar följande huvudsakliga resultat. För det första rör majoriteten av anmälningar ungdomar. Detta tyder på att tyngdpunkten för svensk barnavård skiljer sig markant från flera andra länder. För det andra befinner sig prevalensen av anmälningar rörande yngre barn i ett mellanskikt vid en internationell jämförelse. För det tredje förefaller svensk barnavård i ett internationellt perspektiv ha markant större personalresurser avdelade för arbetet med de inkomna anmälningarna. Detta tyder på att arbetssätten i svensk barnavård skiljer sig åt i jämförelse med till exempel USA. För det fjärde framkommer att majoriteten av anmälningarna görs av aktörer som omfattas av anmälningsplikt. För det femte är de förhållanden som anmäls—trots en relativt hög prevalens av anmälningar i Sverige—tämligen vaga och rör i låg utsträckning olika typer av misshandel samt vanvård. Resultaten diskuteras med särskilt tonvikt på såväl specifika egenskaper i svensk barnavård som det—i anglosaxisk forskning och praktik—centrala begreppet ‘child maltreatment’.

Cite this work

No public copy is stored for this record, so only the metadata is cited.

Stored only when both papers are in the corpus — 31 citations exist upstream.

Papers that cite the same references — the relational fallback while embeddings are still backfilling.