No open-access location is known for this record yet.
No open-access location is known for this record yet.
Abstract available in Swedish: Trots ett okat teoretiserande av queer tid och queera temporaliteter ar queerforskningens intresse for aldrande och aldre pafallande ljumt. Att tanka samman queerteori och aldrandeforskning ar dock ett angelaget och loftesrikt projekt som inte enbart handlar om att studera livsvillkoren for aldre LHBTQ- personer utan aven om att utforska hur normativitet kan forstas i relation till aldre och det goda livet (i alderdomen) i en vidare bemarkelse. Aldrandet och aldre har ofta, liksom queera liv, kommit att forknippas med skam, ackel och det bakatstravande: sjalva framtidens motsats. Pa senare tid har de negativa diskurserna om aldrande dock kommit att samsas med mer positiva, enligt vilka livet pa ”aldre dar” innebar en mojlighet till fortsatt aktivitet och delaktighet och betraktas som en tid for sjalvforverkligande efter pensioneringen. Kritiska forskare har problematiserat det goda/positiva/framgangsrika aldrandet som det formulerats inom saval forskning som popularkultur och massmedia, och menar att nya, positiva diskurser riskerar att osynliggora intersektionella ojamlikheter mellan aldre. Denna artikel utvecklar existerande kritisk forskning om positivt aldrande genom att diskutera heteronormativitet och hur positivt aldrande konstrueras som just positivt genom att associeras till tv.samma heterosexuella relationer och barnbarn. Artikeln diskuterar uttryck for positivt aldrande inom massmedia och forskning och kopplar samman dessa med Sara Ahmeds teoretiserande av heterosexualitet, familj och lycka. Frammanandet av det positiva aldrandet och den sammanhangande heteronormativa ”lyckliga” intimiteten sker dock genom en kontrastering mot ett ”misslyckat” och ”olyckligt” aldrande, som knyts till aldrande med funktionsnedsattningar i allmanhet och demenssjukdom i synnerhet. Genom medicinska diskurser om ”sexuellt opassande beteenden” hos demenssjuka aldre positioneras dessa som problematiska, abjekta, och queera (icke)subjekt, vilkas intima relationer framstalls som olyckliga relationer. Avslutningsvis diskuterar artikeln hur heteronormativa relationer och intimitet fyller en viktig funktion i konstruktionen av det positiva aldrandet, som en lank till eller association med framtid och en disassociation med negativitet, forlust och dod i aldrandet.
Loading…
Imported from OpenAlex (CC0) — nothing here is generated.